lov är underbart
Börjar komma in på småtimmarna nu. Ingen aning vad jag fortfarande gör uppe när jag ändå inte gör någonting alls, vet att jag ska upp tidigt imorgon men ändå ligger jag och drar ut på tiden och håller mig vaken så länge jag kan det är ju ändå sommarlov.
Mer än halva sommarlovet har gått och tänker jag efter har jag inte gjort någonting minnesvärt och roligt än, tänker jag efter igen har jag ändå haft riktigt roliga kvällar men det behövs ett antal till för att fullborda ett riktigt sommarlovs-mått. Det brukar ju vara de sista veckorna man har som roligast.
De första veckorna lallar man på och känner efter hur det är att inte ha någonting att passa, att bara vara fri.
De mittersta veckorna börjar paniken komma och man börjar smått räkna ner till skolstarten. Man tänker "fan, jag har inte gjort någonting vettigt alls denna sommar" precis som jag tänker nu, och just nu pågår de mittersta veckorna.
De sista veckorna lever man på rikigt, njuter av varje stund och det är nu man börjar ha kul. Kommer på spontana saker, packar tältet på cykeln och cyklar långt ut i ingenstanns, slår upp tältet, blir uppäten av mygg och kanske svär sig galen på att man just valde detta ställe och denna dag. Men det är just det som är så underbart, att kunna göra vad man vill när man vill utan att bry sig om att helgen snart är slut.
Herregud, det är 4 veckor kvar på lovet, vad oroar vi oss för? Alla vet hur segt 4 veckor kan gå, bara att hoppas på det bästa.
Och som alla på 40+ säger "Det ska väl bli kul att komma tillbaka och träffa kompisarna och sånt!" (För det gör vi ju inte under lovet, tokigt av oss)
Enligt mig är skolan inte piss och skit. Lov är underbart, men utan skola hade lov inte alls varit lika underbart som nu. Då hade vi inte sett fram emot något och det hade ju varit tråkigt, eller hur?
Mer än halva sommarlovet har gått och tänker jag efter har jag inte gjort någonting minnesvärt och roligt än, tänker jag efter igen har jag ändå haft riktigt roliga kvällar men det behövs ett antal till för att fullborda ett riktigt sommarlovs-mått. Det brukar ju vara de sista veckorna man har som roligast.
De första veckorna lallar man på och känner efter hur det är att inte ha någonting att passa, att bara vara fri.
De mittersta veckorna börjar paniken komma och man börjar smått räkna ner till skolstarten. Man tänker "fan, jag har inte gjort någonting vettigt alls denna sommar" precis som jag tänker nu, och just nu pågår de mittersta veckorna.
De sista veckorna lever man på rikigt, njuter av varje stund och det är nu man börjar ha kul. Kommer på spontana saker, packar tältet på cykeln och cyklar långt ut i ingenstanns, slår upp tältet, blir uppäten av mygg och kanske svär sig galen på att man just valde detta ställe och denna dag. Men det är just det som är så underbart, att kunna göra vad man vill när man vill utan att bry sig om att helgen snart är slut.
Herregud, det är 4 veckor kvar på lovet, vad oroar vi oss för? Alla vet hur segt 4 veckor kan gå, bara att hoppas på det bästa.
Och som alla på 40+ säger "Det ska väl bli kul att komma tillbaka och träffa kompisarna och sånt!" (För det gör vi ju inte under lovet, tokigt av oss)
Enligt mig är skolan inte piss och skit. Lov är underbart, men utan skola hade lov inte alls varit lika underbart som nu. Då hade vi inte sett fram emot något och det hade ju varit tråkigt, eller hur?
Kommentarer
Trackback
